18 Normat 54:1, 18–26 (2006)

Sven Dimberg

En befrämjare av Newtons lära vid Tartu universitet på

1690-talet. Del 2

Ülo Lumiste och Helmut Piirimäe

Översättning av

Jaak Peetre och Staﬀan Rodhe

Artikelns förra del ger oss inblickar i Sven Dimbergs uppväxt i Västergötland, studier

Uppsala och professorskap i Åbo. Ett olöst mysterium är att ﬁnna vart Dimberg reste

under sin utlandsresa 1685–1688. Det ﬁnns en förmodan att han någon gång befann sig i

England och då ﬁck tillgång till Newtons Principia. Dimberg var extra ordinarie professor

i matematik i Åbo, men redan efter ett år blev han utsedd till professor vid universitetet

i Tartu i Estland.

2.4 Matematikprofessor i Tartu

Vid det 1690 nyöppnade Tartu universitet deltog professor Dimberg redan från

början.

6, notering 24, l. 1–2

I förteckningen över professorer stod han länge sist, varav

man kan draga slutsatsen, att professuren i matematik tillsattes se nare än de andra.

Om Dimbergs ﬂit i tjänsten vittnar omständigheten, att han ofta var den förste att

taga till orda. Således den 2 september 1690, då senaten behandlade tryckaren Joh.

Brendekens brev om tryckeriets utrustning, var Dimberg den förste, s om yttrade

sig i det han stödde, att tryckaren bör utan dröjsmål anskaﬀa det, som tryckeriet

saknar.

6, notering 24, l 2p

I det första årets läroplan lät han skriva följande:

Sven Dimberg, professor i matematik, förklarar först i allmän ordning valda Element

såväl enligt Euklides som en sentida metod, likaså analys, samt förklarar dessutom

Optik och Mekanik, i den utsträckning som detta låter sig göras under den bestämda

tiden. [Detta sker i] den stora hörsalen. Likaledes avstår han ej heller från privat

undervisning åt dem, som så önskar, i matematikens övriga delar, särskilt i Geograﬁ

och i den Sfäriska läran.

I början av läsårets andra hälft den 2 februari 1691 ägde den första av Dimberg led-

da oﬀentliga dissertationen rum.

8,l.2p

Författare var den från Riga härstammande

Denna artikel är delad i tre delar, av vilka denna är del 2. Den första delen och litteraturlistan

ﬁnns i nummer 4/2005 och den tredje delen blir tryckt i nummer 2/2006.

Normat 1/2006 Ülo Lumiste och Helmut Piirimäe 19

Georgius Dunte och ämnet var De causis expeditionis Gustavi Adolphi in Germa-

niam (Orsakerna till Gustav Adolfs krigståg i Tyskland). I slutet av maj 1691

eller i början av juni företog Dimberg en resa till Stockholm, där han stannade

till oktober. Inte förrän den 28 oktober deltog han återigen i ett senatssammanträ-

de.

6, notering 24, l. 44p, 47, 76p, 78

Under sin vistelse i huvudstaden uppsökte Dimberg

på universitetets uppdrag riksrådet Nils Gyllenstolpe, vars bibliotek bestående av

2700 band hade köpts åt Tartu universitet på statskassans bekostnad [52]. Dim-

berg hade haft som uppdrag, att begära inventariekatalogen eller registret från

förre ägaren. Gyllenstolpe skall ha svarat, att han behövde själv katalogen för att

på basis av den själv kunna kontrollera bibliotekets fortbestånd.

Den 13 juli blev Dimberg [36] sammanvigd med Maria Christina Merling (1672–

1742), dotter till en rådherre i Stockholm.

Om läroplanen från det följande läsåret 1691/92 ﬁnns ingenting känt. Med iver

inledde Dimberg sin verksamhet med att införskaﬀa s.k. matematiska instrument

för universitetet. Den 1 december 1691 gav han på ett sammanträde i senaten

förslaget att med ett anslag för extraordinära medels räkning inköpa en tubus op-

ticus (kikare).

6, notering 24, l. 83p.

Detta förslag ledde till en livlig ordväxling mellan

de övriga professorerna. Alla dessa var av samma åsikt som matematikprofessorn,

nämligen att instrumenten var nödvändiga, begagnande sig av uttryck som ”oum-

bärligt”, ”ytterst nödvändigt”, ”mycket nödvändigt”. Särskilt starkt stöd ﬁck Dim-

berg från medicinprofessoren L. Micrander, som just då var rektor. Denne sade, att

utan instrument var ett studium av ﬁlosoﬁ (hit räknades också matematik, fysik

och astronomi) eller av medicin som en kropp utan liv.

6, notering 24, l. 85p.

Dock var

alla ense om, att, innan man kunde fatta ett beslut, måste man vända sig till

universitetets kansler för att erhålla de för de extraordinära utgifternas räkning

erforderliga summorna.

Med anledning av universitetets olika behov reste år 1692 professor Micrander

till Stockholm som universitetets sändebud, för att i ett till regeringen ställt me-

morial äska extra anslag för diverse olika ändamål. I förteckningen ingår också de

av Dimberg ställda kraven på matematikinstrument, nu konkretiserade: ett astro-

labium (astrolob) samt en tubus opticus (kikare).

Instrumentens nödvändighet

motiverades på så sätt, att man med dem kan utföra experiment och därigenom få

ungdomen ännu bättre motiverad för fysik- och matematikvete nskaperna samt att

vinna berömmelse åt universitetet.

Universitetets böneskrift ledde dock denna gång inte till något reellt resultat.

Den till girighet sparsamme konungen beordrade, att varje professor själv skulle

anskaﬀa de rekvisita och instrument, som var nödvändiga inom hans specialområ-

de.

Dimberg hade ej heller hoppats på konungens välvilja. Han beställde på egen

risk en kikare från England, som kom till Tartu våren 1692. Den 4 maj kunde

han demonstrera det väldiga instrumentet på 12 alnar [kanske över 4 meter! se

kommentaren] för sina kolleger.

6, notering 24, l. 125p.

År 1691 anskaﬀade Dimberg åt

universitetet också ett astrolabium geometricum. Tillsammans kostade de båda

instrumenten 50 riksdaler. På senatens sammanträde den 16 december 1692 ut-

tryckte professorn i matematik önskemålet, att universitetet befriade honom från

kikaren, så att denna skulle kunna vara för allmänt bruk och ”stolthet” åt univer-

sitetet.

6, notering 24, 187p

Under senatssammanträdet den 14 augusti 1693, då även

20 Ülo Lumiste o ch Helmut Piirimäe Normat 1/2006

kanslern J.J. Hastfer var närvarande, framgick det, att professor Dimberg ännu

inte hade fått 50 riksdaler för den 1

år tidigare inköpta kikaren jämte ett astrola-

bium.

6, notering 24, l. 230

Senaten, som sammanträdde under deltagande av kanslern,

beslöt att utbetala pengarna ur det extraordinarie anslaget (till vilket räknades allt,

som var möjligt att inbespara). År 1694 utfärdades en ny förordning be träﬀande

utbetalning av pengarna till matematikprofessorn.

Man får en inblick i Dimbergs dåvarande föreläsningsverksamhet ur de i littera-

turen hittills inte belysta föreläsningskatalogerna beträﬀande läsåren 1692/93 och

1694/95.

Ur den första läser vi:

Sven Dimberg, professor i matematik, skall, sedan han enligt löfte slutfört matema-

tikens grunder enligt Euklides Elementa, tydligen 2 gånger [i veckan] oﬀentligt i allmän

ordning förklara användningen av glober samt comparati Ecclesiasticu (kalenderräk-

ning). Därutöver lovar han att till de, som så önskar, privat förmedla verksamhet ur

olika delar av matematiken.

Den 10 december 1692 försvarades en under Sven Dimbergs handledning tillkom-

men dissertation av den från Österbotten härstammande Nicolaus Limatius.

8,l.6p

Denne hade tidigare hos professorn i teologi gjort en disputation om konungamak-

tens gudomliga härkomst. Den här gången var temat De apodixi mathematica (Om

det matematis ka beviset). I arbetet görs jämförelser med Zeidlers Apodixi Physica

och t.o.m. med Huetius teologiska apodictum. Som exempel på en matematisk b e -

visgång framförs en korrekt bevisföring för ett från antiken känt samband mellan

sidorna till de regelbundna fem-, sex- och tiohörningarna inskrivna i en och samma

cirkel: kvadraten av femhörningens sida är lika med summan av kvadraterna av de

två övriga månghörningarnas sidor. En referens ges till Fr. Viètes kritik av felaktiga

arbeten av J[oseph Justus] Scaliger [(1540–1609); se ([14], s.120–121)].

Inskrivna månghörningar i Limatius avhandling. Finns på UUB.

I början av vårterminen, då Dimberg var dekanus, försvarades den 25 februari

1693 en av honom handledd gradualdisputation

8, l. 6p.

De genesi metallorum (Om

metallernas uppkomst). Respondent var Laurentius (Lars) Höye r från Västergöt-

land. I detta lilla arbete dissertatiuncula (10 s.) sägs det, att metaller uppkommer

Normat 1/2006 Ülo Lumiste och Helmut Piirimäe 21

under inﬂytande av solen och den underjordiska elden samt består av svavel och

kvicksilver. Saltets tidigare vanliga roll sätts i tvivel. Dissertationen innehöll åtskil-

liga hänvisningar till arbeten av den vid den tidpunkten kände engelske fysikern

och kemisten Robert Boyle.

Läsåret 1694/95 valdes Dimberg till rektor för Tartu universitet. Den 15 decem-

ber var det första senatssammanträdet under hans ledning.

6, notering 25, l.136

I före-

läsningskatalogen för detta läsår

omnämnes Newtons namn:

Sven Dimberg, professor i matematik har avslutat analysen av de viktiga principer,

såsom dessa kallas och varmed denna omväxlande handlar om. Han skall nu ägna sig

åt förklarandet av I. Newtons astronomiska hypoteser, som han lade fram förra året.

På grund av dessa betraktelser beträﬀande astronomin kan man knappast beklaga de

åt analysen och kägelsnitten ägnade nyttiga timmarna. Och han kommer dessutom ge-

nast att som tillägg behandla den under förra året utlovade teorin för slutna kägelsnitt,

såvida inte någon skulle komma emellan, som mera önskar betraktandet av Sphaeri-

can. I bostaden skall han fortsätta övriga påbörjade enskilda lektioner om geometri,

arkitektur och annat. Hans oﬀentliga föreläsningar äger rum på den vanliga tiden och

på det vanliga stället.

Föreläsningsprogram 1694/95. Finns på Linköpings Stifts- och landsbibliotek.

Den 10 november 1694 försvarades en av Dimberg handledd dissertation av hans

svåger Christophorus Merling, född i Stockholm, med titeln Magna Moralia, sive

de mathesi morum cogitatiunculae (Stora moralfrågor eller om tankereglernas ma-

tematik). I den b etraktas jämförande frågor om moral och rätt samt matematikens

metod. Vid ﬂera tillfällen hänvisas till arbeten av René Descartes, däribland verket

Geometria i F.v. Schootens latinska översättning (upprepade gånger utgivet sedan

1649). Detta arbete (originalet 1637 [fransk titel: La Géométrie]) betyder födelsen

av den nutida algebraiska symboliken samt den analytiska geometrin. I disser-

tationen omnämns den 1683 (i Acta Eruditorum) utkomna artikeln av Gottfried

Wilhelm von Leibniz Meditatio Juridico-Mathematica de Interusurio simplice (ju-

ridisk matematisk diskussion av enkel ränta). I detta sammanhang ﬁnns också en

22 Ülo Lumiste o ch Helmut Piirimäe Normat 1/2006

hänvisning till den i Åbo under Dimberg skrivna dissertationen av J. Falck; den-

na presenteras som Prox. nostrum (vårt arbete), vilket leder till antagandet, att

Dimbergs roll vid arbetets tillkomst var större än vanligt.

Hur Dimberg bibehöll sin håg för latinsk poesi under Tartuperioden är föga

känt. Att han inte helt hade slutat med detta, vittnar en år 1695 i Riga tryckt

sorgedikt med anledning av en ung kvinnas död [55]. Bland sina samtida var han

känd som ”en ganska god latinpoet samt en kunnig matematiker” [36].

År 1695 företog Dimberg ännu en resa (den 13 juni detta år deltog han i ett

sammanträde med konsistoriet). Han kom tillbaka först på hösten påföljande år

(det första konsistoriesammanträdet efter återkomsten ägde rum den 21 oktober

1696.

)

Det viktigaste för Dimberg under hans fortsatta verksamhet i Tartu verkar vara

hans alltmer fördjupade intresse för Newtons lära. Om tiden innan läsåret 1696/97

kan även nämnas ett kort meddelande i G. v. Rauchs verk: ”Just Dimberg var den,

som tog Newton till Tartu! 1695–1696 föreläser han matematik enligt Contempla-

tiones Neutonianae”.

Av särskilt intresse är det meddelande som vi kan läsa om Dimberg i föreläs-

ningskatalogen för 1697/98:

Sven Dimberg, professor i matematik, fortsätter oﬀentligt och i allmän ordning ana-

lysen av Newtons Naturvetenskapliga Matematiska principer; här vore nämnda förra

årets deﬁnitioner och axiom (Deﬁnitiones & Axiomata) och likaledes de viktigaste

teoremen ur statiken (Statica) och läran om hävstänger (Mochlica;avmoqloc, häv-

stång); författaren meddelar, att man till studium tager upp även allmänna lemmata

om metoden om de första och sista förhållandena (de Methodo Rationum Primarum

& Ultimarum) och förstås de satser, som är om centripetalkrafterna (de Virium Cent-

ripetarum); läran om kroppars rörelse i cirkelbanor (in Perimetris cyclicis) och längs

excentriska kägelsnitt (in Sectionibus Conicis Excentricis); om dessa principers ytter-

ligare roll lärs i den tredje boken ut om världssystemet (de Mundi Systemate). Detta

sker i den lilla hörsalen k lockan 2 på eftermiddagen. I bostaden förmedlar han även

enklare matematik [. . . ].

Flera omständigheter gör olyckligtvis att det ﬁnns tvivel på, om detta program

öve rhuvud taget blev genomfört. Den 18 augusti 1697 ägde den sista dissertationen

rum under Dimberg. Respondent var Petrus Sebeckius från Västmanland. Avhand-

lingens ämne var Hercotectonice trigonometrica, sive methodorum architecturae Mi-

litaris cum universaliorum, tum selectiorum analysis trigonometrica (Trigonomet-

risk befästningskonst eller trigonometrisk analys av militärarkitekturen med såväl

allmänna som mer utvalda metoder). Det ﬁnns lite matematik i detta arbete om

fortiﬁkation: man betjänar sig av sinus och tangens i räta trianglar samt i några

konkreta räkneexempel också av logaritmer. Den 25 s eptember var Dimberg bland

de tre professorer, som under senatens sammanträde bad om tillstånd att få resa

någon tid till Stockholm.

6, notering 26, l. 139p. – 140

Eftersom avresan skedde alldeles i

början av läsåret, utsågs vikarier åt sverigeresenärerna. Men det fanns ändå ingen,

som kunde ersätta matematikprofessorns föreläsningar. Därför inställdes dessa helt

enkelt, ehuru Dimberg själv föreslog P. Sebeckius som ersättare för sin tjänst. Vid

examinationen skulle universitetets rektor G. Skragge ersätta Dimberg och på så

sätt genomfördes den o ckså den 1 december.

8, l. 25

Normat 1/2006 Ülo Lumiste och Helmut Piirimäe 23

Föreläsningsprogram 1697/98. Finns på KB.

2.5 Dimberg lämnar Tartu

När de tre framträdande professorerna lämnade Tartu i början av läsåret, blev det

inte fastställt i protokollet, i vilket syfte de for till Sverige. Den 22 september 1697

nämnde Uppsala universitets rektor professor Sven Dimberg bland kandidaterna

till vakanta tjänster. Även professor G. Skragge

13, s. 99

nämndes, på vars förslag

konsistoriet hade givit Dimberg resetillstånd.

Även i senare protokoll vid Tartu universitet nämns inte med ett ord, vad som

uppehöll m atematikprofessorn i Stockholm. Eftersom man till resan hade erhållit

tillstånd från Livlands generalguvernör Erik Dahlberg, kunde Dimberg bibehålla sin

lön som professor i matematik vid Tartu universitet.

6, notering 26,l. 200p.

1698 hade

han tydligen för avsikt att återvända till Tartu; i god tid sände han dit information

om sina planerade föreläsningar 1698/99. När universitetet behandlade tryckandet

av föreläsningskatalogen, meddelades det, att Dimberg redan hade skickat sina

uppgifter.

6, notering 26, l. 308

I översättning presenteras Dimbergs föreläsningsprogram [28] på följande sätt:

”Dimberg fortsätter det oﬀentliga föreläggandet av Newtons fundamentalsatser i

den högre matem atiken.” Om föreläsningsprogrammets original är ingenting känt

[60].

Dimbergs vistelse i Stockholm drog ut på tiden. Den 1 april 1699 uppvisades på

ett konsistoriesammanträde på universitetet ett nytt brev från matematikprofes-

sorn, i vilket han försökte be om ursäkt ”för sin frånvaro på grund av nödvändiga

saker”.

6, notering 27, l. 14p.

Just vid den tiden diskuterades Dimbergs kandidatur vid Uppsala universitet.

Samma år i januari dog professorn i retorik Petrus Lagerlöf [27]. Den 1 april 1699

enades Uppsala universitets konsistorium att taga Sven Dimbergs kandidatur i be -

traktande. Denne hade också unive rsitetets förord.

13, s. 262

Eftersom antalet sökan-

de var stort, remitterades besättandet av den vakanta professuren åt den ﬁlosoﬁska

fakulteten. Som följer av fakultetsdekanen [Johannes] Palmroots brev av den 1 maj

24 Ülo Lumiste o ch Helmut Piirimäe Normat 1/2006

1699, fann fakulteten, att eftersom Sven Dimberg redan hade en tjänst som profes-

sor, men inte de andra, kunde man vid omröstningen inte placera kandidaterna på

samma nivå.

13, s. 272

Dimberg prisades som en god matematiker, men man kände

inte till hans färdigheter på retorikens område. Det noterades, att han samtidigt

sökte en tjänst i Uppsala som professor i matem atik och betraktade professuren

i retorik som ett provisorium, av vilken anledning fakultetens utslag lutade till

dennes nackdel.

Vid behandlingen av kandidaterna i Uppsala universitets konsistorium placerade

ﬂera av professorerna Dimberg i första förslagsrummet, varvid också hans utrikes-

resor framhävdes.

13, s. 273–275

Avgörande blev dock ﬁlosoﬁska fakultetens åsikt och

till den lediga tjänsten valdes Johan Arendt Bellman [Ö.a. farfar till skalden Carl

Michael Bellman].

Vid samma tid förestod också Tartu universitetets ﬂyttning till Pärnu (ö.a.1699).

Här behövdes hjälp av Dimberg såsom den ende specialisten i matematik och astro-

nomi vid universitetet för att i sina nya lokaler bilda den materiella basen. Kanslern

Erik Dahlb e rg, som själv hade gjort karriär som militäringenjör, beslöt att univer-

sitetsbyggnaden i Pärnu skulle ha ett observatorium på taket. Universitetets senat

ansåg nu, att Dimberg kunde tillverka ritningarna till observatoriet. Men den sig i

huvudstaden uppehållande matematikprofessorn antog ståndpunkten,

att för att

kunna göra en arkitektoniskt riktig ritning borde man först skicka honom bygg-

nadens grundplan och proﬁl. Samtidigt framför han med ”nakna ord” en idé för

grundandet av universitetsbyggnaden; här tänkte han i första hand på byggnads-

tekniska råd. Själva specula astronomica (observatoriet) [39] kan byggas antingen

av trä eller sten, men under alla omständigheter så vid, att man ganska bekvämt

skulle kunna gå omkring där. Till formen kunde observatoriet vara åttasidigt, var-

vid sidor och hörn borde ange väderstrecken på ett konkret sätt. Likaså får man

följa meridianen.

Enligt Dimbergs skiss skulle det inne i observatoriet ﬁnnas en stor astronomisk

kvadrant tillsammans med en Azimuthal circel (azimutalcirkel). Vidare vore det

nödvändigt att ha en machine (anordning) för kikaren och annat liknande. Bland

byggnadsproblemen nämner Dimberg, hur byggnadsverket skall täckas, samt, hur

man skall kunna öppna observatoriet på ett ”behändigt sätt” samt vrida detsamma

runt. Samtidigt menar han, att han själv kommer att vara närvarande vid tiden

för observatoriets grundande. Samtidigt ber han om ursäkt, att hans återkomst

har dröjt något över den utsatta tiden. Han klagar, att ”svårigheter, i vilka han är

inblandad” har ryckt honom från arbete och tjänst.

Universitetet väntade också otåligt på hans återkomst. Matematikprofessorns

råd och hjälp hade verkligen behövts vid beställningen av ”matematikinstrumen-

ten”. Vid konsistoriesammanträdet den 20 september 1699, nu redan hållet i Pärnu,

lästes Dimbergs brev upp om hans långa frånvaro och han gavs en respit på sex vec-

kor för att återvända. Man hotade, att annars anställa en ny man.

6, notering 27, l. 77

Efter det att universitetet efter ﬂyttningen till Pärnu hade anhållit om anskaﬀan-

de av vetenskapliga instrument, bad kanslern Erik Dahlberg, att man s kulle inkom-

ma till honom med en speciﬁkation beträﬀande instrumentens kostnad för att där-

efter kunna framföra detta till konungen.

6, notering 27, l. 53p.–54

I november lyckades

man fastställa priset på de ﬂesta av de önskade instrumenten,

6, notering 27, l. 83, 86

Normat 1/2006 Ülo Lumiste och Helmut Piirimäe 25

bland dem ”matematikinstrumenten” Astrolabium och Circinus proportionalis (pro-

portionalcirkel), men beträﬀande gradual Båga, Sphera Armillers (armilarsfär) samt

modeller av Ptolemaios, Kopernikus och Tycho Brahes system noterades det, att

utan professorn i matematik kunde man inte avgöra deras pris. Den 20 november

1699 sände konsistoriet ännu ett brev till Dimberg, till vilket bifogades universi-

tetsbyggnadens grundplan samt en proﬁlskiss.

6, notering 27, l. 80

Dimberg höll inte fast vid den tidsfrist, som givits honom. Den 14 december

1699 lästes det upp för universitetets konsistorium ett brev, där denne bad om

förlängning av tiden för sin vistelse i Stockholm.

6, notering 27, l. 95

Vad som uppehöll honom i Sverige var, att han sökte tjänsten som professor i

astronomi i Uppsala, som var vakant efter Spoles död den 1 augusti 1699. Samma

år den 8 november lästes i Uppsala universitets konsistorium förutom de andra

sökandes ansökningar också upp Dimbergs supplik från den 14 oktober.

13, s. 329

Vid omröstningen i den ﬁlosoﬁska fakulteten kom Petrus Elvius på första plats med

åtta röster, Sven Dimberg kom på tredje plats med fyra röster efter Nicolaus (Nils)

Celsius.

13, s. 330

Vid utnämningen samma dag av en ny professor i konsistoriet satte

universitetets kansler visserligen Tartuprofessorn i första rummet,

13, s. 331

men vid

omröstningen vann likväl Elvius (Elvius 5 röster, Dimberg och Ce lsius vardera

4).

13, s. 332

Den långvariga vistelsen i Stockholm blev förlängd ytterligare år 1700, då det

Stora Nordiska kriget bröt ut. Belägringen av Riga i februari detta år framkallade

panik i Pärnu. B iblioteket packades ihop och man diskuterade upprepade gånger

evakuering av universitetets skatter. Man kan förmoda, att i en sådan situation

skyndade universitetets matematiker inte med att återvända.

Våren 1700 tycktes krigshotet vara över för Pärnus del. Nya svenska trupper

kom Riga till undsättning och drev b ort den polsk-sachsiska armén till andra sidan

av Daugava. Den 16 maj beslöt universitetets senat att packa upp biblioteket och

sätta upp det så att det kunde nyttjas.

Nu blev matematikprofessorns frånvaro åter märkbar. Den 25 maj 1700 lästes i

senaten upp ett brev från doktorn i medicin och matematikern Gebhard Himsel [47],

i vilket denne uttryckte önskemål att få bli professor i matematik.

6, notering 27, l. 116

Brevförfattaren vågade oﬀ entligt ifrågasätta, om Dimberg skulle komma tillbaka.

Senaten beslöt, att först bör man dock få klarhet i, om Dimberg kommer till Pärnu,

och, om det framgår att han inte kommer, bör man göra allt för att gynna Himsel.

I själva verket kom oron för krig tillbaka sommaren 1700 så, att det var inte

längre realistiskt att räkna med Dimbergs återkomst och ej heller att anställa en

ny professor. Nu började de professorer, som hittills stannat kvar, att ﬂy. Under

senatens sammanträde den 28 juli meddelade teologiprofessorn G. Skragge, att

han ämnade resa till Sverige och återkomma först, då tiderna var bättre.

6, l. 138p.

Professorn i moral och politik G. Sjöberg meddelade, att han far till Sverige på

grund av sjukdom och med kanslerns tillstånd. Konsistoriesammanträdet den 23

augusti visade sig o ckså bli det sista för en lång tid framåt.

Först den 8 februari 1701 sammanträdde åter Universitetets konsistorium. Man

diskuterade, vad man skulle företaga sig med de professorer, som befann sig i

Sverige.

6, l. 142

Det beslöts, att rektor skulle skriva till var och en av dem. Men

snart hamnade saken inför konungen. Den 25 maj 1701 skickade Karl XII ett brev

till generalguvernören [Ö.a. Erik Dahlberg], vari han meddelade avskedandet av fem

26 Ülo Lumiste o ch Helmut Piirimäe Normat 1/2006

Pärnuprofessorer.

G. Skragge, L. Braun, G. Sjöberg samt D. Eberhard avskedades

därför, att de vid ﬁendens infall hade visat prov på ”skamlig feghet”. Professor

Dimberg däremot avskedades därför, att han varit borta på grund av personliga

saker och därmed lämnat sin tjänst fri och till ”skada för ungdomen” under en

lång tid. Så slutar den i själva verket fyraåriga frånvaron från universitetet med en

oﬀentlig avsättning.

Såsom framgår av det följande, betydde detta slutet på Sven Dimbergs akade-

miska karriär. Visserligen gjorde han 1703 en gång till ett försök att kandidera till

en tjänst vid Uppsala universitet, denna gång som professor i logik och metafysik

([49], s.87), då tjänstens tidigare innehavare A. Goeding blev domprost ([27], s.76).

Men detta försök blev utan framgång. År 1706 kom Dimberg tillbaka till Livland,

denna gång som assessor vid Riga hovrätt. (Som matematikprofessor i Pärnu ver-

kade då Conrad Quensel.) År 1709 ﬁck Dimberg på grund av kriget ﬂy till Sverige,

varifrån han 1713 ﬂyttade till Åbo som assessor vid hovrätten. Även här hamnade

han i vägen för kriget och tvingades återvända till Stockholm. Från och med juli

1718 var Sven Dimberg lagman vid sin födelseort Dahlbo läns domsaga. Denna

position ledde till att han år 1719 adlades (under namnet Dimborg). I mars 1722

blev han överdomare i Ångermanland samt angränsande Lappmarken och Väster-

botten. På egen begäran blev han emeritus 1730 och dog den 12 juni 1731 barnlös

i Stockholm [58], [36].

Noter till översättningen 2.4–2.5

Protokoll från konsistoriet vid Tartu universitet 1690–1709. Avdelningen för manu-

skript och rariteter, Tartu universitets bibliotek, block 7, notering 24–28.

En fotokopia av föreläsningsprogrammet (september 1690 – september 1691) har

publicerats i Bergman [31] mellan sid. 136–137.

Förhandlingar vid Tartu universitets ﬁlosoﬁska fakultet 1690–1709. Avdelningen för

handskrifter och rariteter, Tartu Universitetsbibliotek, block 7, notering 30.

Riksarkivet. Livonica II 469.

Riksarkivet. Livonica II 460. Brev av Karl XI den 16 juni 1692.

Programmata Regiae Academiae Dorpatensis & Pervaniensis 1653–1709. Catalo-

gi Praeleccionum Acad. Dorpat & Pernav. Uppsala universitetetsbibliotek. Katalogiserad

under rubriken: Univ. progr. Ryssland. [Ö.a. Denna skrift är ej längre tillgänglig pä Upp-

sala universitetsbibliotek. Föreläsningskatalogerna för 1690/91, 1697/98 och 1699/1700

ﬁnns på Kungliga Biblioteket, för 1694/95 och 1695/96 ﬁnns på Linköpings Stifts- och

landsbibliotek och för 1696/97 ﬁnns på Latvºas Akademisk¯a bibliot¯ek a i Riga.]

G. v. Rauch i op. 5, 39, 456 stöder sig här på föreläsningsprogrammet för 1696/97,

som framställer detta som fortsättningen av föreläsningar påbörjade föregående år.

Uppsala universitet. Akademiska konsistoriets protokoll. På universitetets uppdrag

utgivna av H. Sallander. XXII. 1697–99. Uppsala, 1977. (Acta Univ. Upsaliensis, C. 18:22).

Riksarkivet. Livonica II 467.

Riksarkivet. Livonica II 464.

Lista på referenslitteratur återﬁnns i del 1 av denna artikel, som står i nummer 4

av Normat för 2005.