46 Normat 57:1, 46–47 (2009)
Lennart Sandgren (1926-2009)
Ulf Persson.
Matematiska Institutionen
Chalmers Tekniska Högskola och
Göteborgs Universitet
ulfp@chalmers.se
Lennart Sandgren var tillsammans med sin parhäst Carl Hyltén-Cavallius (1924-
1977) kända hos en generation svenska matematikstuderande genom sina två läro-
böcker i Matematisk Analys som utkom i slutet av 50-talet
1
. Dessa böcker utgjor-
de standardlitteraturen för de begynnande matematikkurserna (ett och två betyg)
fram till slutet av 60-talet, och lär även ha varit i sporadiskt bruk fram till mitten av
80-talet. De utgjorde dessutom ett pionjärarbete i vilken den grundläggande ana-
lysen presenterades för första gången på svenska på ett både koncist och rigoröst
sätt med franska böcker som Goursat och de la Vallée-Poussin som förebilder. Med
tiden ansågs böckerna vara för svåra med sitt konsekventa − och δ−resonemang
och fasades ut, men även senare svensk kurslitteratur står fortfarande i tacksam-
hetsskuld till dem.
Sandgren anlände till Lund som något av ett specialbegåvat matematiskt under-
barn (som ung student lär han enligt samtida rykten ha haft A i matematik, och
ett AB i fysik, och resten B) men blev efter några år överskuggad av Hörmanders
inträde på scenen. Han disputerade 1955 på en avhandling om vibrationsproblem
och tog många initiativ för att reformera den elementära matematikundervisningen
med sin med dagens mått extremt låga genomströmningshastighet. Följden blev
att undervisningen blev mer av skolundervisning än den varit tidigare då studenter
lämnats vind för våg. Detta förebådade den stora studentexplosionen som inträffade
i slutet av 60-talet.
Sandgren fortsatte dock inte sin lovande akademiska karriär och efter en period
som lektor och rektor vid olika gymnasier följde han en politisk bana som ledde
till en utnämning som statssekreterare i utbildningsdepartementet under en social-
demokratisk ministär. Därefter tjänade han som landshövding i Kristianstads län
(79-84) och fortsatte som sådan även i Stockholm (85-91). Han innehade dessutom
ordförandeuppdrag för styrelserna i Stiftelsen Skansen och Sveriges Television re-
spektive. Kontakten med matematiken tycks ha ebbat ut, ty i de olika minnesrunor
som publicerades runt om i Sverige nämnes visserligen hans matematiska bakgrund,
men det är andra intressen som träder fram och andra kolleger som håller i pennan.
Bland annat informeras man om hans brinnande intresse för trav och avelshästar.
1
Dessa hade föregripits av en ypperlig geometribok ett par år tidigare, som tyvärr har helt
kommit i skymundan och i vilken man därmed finner bortglömd svensk geometrisk terminologi
som numera skulle väl komma till pass
Normat 1/2009 Ulf Persson. 47
För att ge lite liv åt en annars formell och kortfattad framställning tar jag mig
friheten att saxa ur de minnesord som Jaak Petree nyligen lät publicera i Svenska
matematikersamfundets medlemsutskick (15 maj 2009).
Lennart Sandgren levde till hög ålder, men led mot slutet av en svår diabetes.
När jag förberedde mig för min artikel om Hyltén-Cavallius i Utskicket ringde jag
upp honom, och då upplyste han mig i sin vanliga lugna ton att man tagit bort hans
båda ben.
Jag råkade dessa bägge redan 1953/54, då de gjorde provår på Lunds Katedral
skola
2
medan undertecknad var elev i realgymnasiets högsta ringar.
Både Sandgren och Hyltén-Cavallius ansågs vara stora pedagogiska förmågor,
men jag betraktade alltid den förre som den främste av dem. Under provårstiden
gav han oss på en provräkning ett tal om kägelsnittens brännpunktetsegenskaper
– typisk överkurs, troligen hämtad ur geometriboken, som jag hade förvärvat mig
genast då den kom ut 1953. Numera har jag skänkt de flesta av mina matematiska
böcker till Lunds Matematiskt Centrum, men de två av “Hyltacalle” har jag alltfort
kvar som relik. (Jag har aldrig hört talas om Sandgrens bok, alltid denna Hyltacalle!
Klart orättvist!)
I maj 1954 tog jag studenten på ’Katte’ och på hösten började jag studera på ma-
tematiska institutionen i en helt nybyggd fastighet. Samtidigt med Jan-Erik Roos,
från Halmstad. Vi två fick genast genistämpeln på oss (det värsta som kunde hän-
da unga män
3
) och refererades hädanefter som radarparet “Roos och Peetre”. En
mulen höstkväll ringde Sandgren på i mina föräldrars lägenhet på Måsvägen, då i
stadens utkant och under ljusa dagar med Köpenhamnsutsikt, och lånade mig sitt
exemplar av Goursats “Cours d’analyse” – bibeln för svenska matematikerna innan
Sandgren och Hyltén-Cavallius dök upp på scenen.
En stor händelse i Lund våren 1955 var två disputationer, av Sandgren och
litet senare Hyltén-Cavallius, med från utlandet hämtade 1-a opponenter. Jag var
närvarande på Sandgrens disputation. Opponent var fransmannen Jacques-Louis,
som kom att spela en stor roll i mitt liv. Givetvis talade han enbart franska.
Båda blev efter disputationer docenter, vilket var en rent formell, till intet plik-
tande upphöjelse. Hyltén-Cavallius blev så småningom universitetslektor och som
sådan mycket uppskattad av elever såväl som kolleger.
2
“Katte”, grundad kring år 1000 av Knut den Helige. kung av England och Danmark, senare
förlagd till den tomt i Lund, där CXII residerade under sina 3 år i staden, man väntade en invasion
från de allierade, ryssar och danskar, men lyckligtvis blev tsar Peter ovän med danske kungen
och åkte hem. Annars hade Skåne varit danskt även denna dag.
3
Kvinnor fanns inte på den tiden!
