Normat 59:2, 49–50 (2011) 49

Mikael Passare 1959-2011

Ulf Persson

Matematiska Institutionen

Chalmers Tekniska Högskola och

Göteborgs Universitet

ulfp@chalmers.se

Mikael Passare, professor i matematik vid Stockholms Universitet sedan 1994, är

död. Han förolyckades tragiskt under ett besök i Oman på väg till Iran den 15

september. Han blev 52 år gammal.

Passare kom till Uppsala redan som 17-åring och visade sig tidigt vara en ma-

tematisk begåvning av rang. Han studerade under Christer Kiselman och hans

första banbrytande insatser gällde residyteori i ﬂera komplexa variabler. Den 1-

dimensionella residyteorin tillhör varje matematikers allmänbildning, men i ﬂera

variabler blir den mycket intrikat och involverar inte bara klassisk analys utan

även algebraisk geometri, speciellt uppblåsningar. Sedan utvecklade han ett intres-

se för am öbor och tropisk geometri. Publiceringen av den öve rsatta artikeln om

tropisk ge ometri i förra numret av Normat tillkom på Passares initiativ, och jag är

övertygad om att han skulle ha regelbundet bidragit med egna populära artiklar i

framtiden, hade han förunnats en sådan. Hans matematiska bedrifter resulterade

i ett antal priser och utmärkelser, av vilka jag vill framhålla Svenska matemati-

kersamfundets Wallenbergspris samt Göran Gustafsson stipendiet. Dessa bedrifter

ledde även till ett antal längre utlandsvistelser redan under ungdomstiden, som ett

år i Stanford och ett efterföljande år i Moskva, då han träﬀade sin blivande fru Gali-

na. Senare i livet verkade han regelbundet som gästprofessor vid olika institutioner

i Frankrike.

Mikael Passare var inte bara matematiker utan hade ett otal andra intressen

utöver sitt matematiska kall. Han tyckte om att testa sina fysiska gränser och deltog

såväl i klassiska cykel och terränglopp som skid- och simturer. Han behärskade

ett ﬂertal olika språk, förutom de uppenbara även tyska, franska och ryska samt

dessutom ﬁnska. Ryskan hade en naturlig förankring i familjelivet, men även tyskan

visade sig så småningom komma väl till pass enär han sent i live t uppdagade

att hans biologiska far var en i Berlin bosatt advokat. Och framför allt tyckte

han om att resa. Av världens knappt 200 länder hade han hunnit besöka drygt

tre fjärdedelar. Oman blev hans 152:a, Iran skulle ha blivit hans 153:e. Speciellt

företog han strapatsrika färder på den afrikanska kontinenten. Varje landsbesök

dokumenterades med ett avsänt vykort till honom själv och som skulle uppfylla

vissa speciﬁka kriterier.

En viktig del av hans matematiska verksamhet var den sociala. Han var inte

den som drog s ig undan till sin kammare. Utöver att ha handlett nio doktorander,

tjänade han som prefekt vid matematiska Institutionen i Stockholm under ﬂera

50 Ulf Persson Normat 2/2011

år. Han var verksam inom Svenska Kommittén för Matematikutbildning (SKM),

i samband med vilken han var mycket aktiv i att introducera Kängurutävlingen i

Sverige. I sin egenskap av ordförande i denna kommitté representerade han Sverige

under General Assembly i Bangalore 2010 . Han var vidare en av initiativtagarna till

Nordan - nordiska kongresser om ﬂera komplexa variabler. Och i samband med 150-

års minnet av Sonja Kovalevskajas födelse strax efter millenniumskiftet anordnade

han ett speciellt symposium med start i Aula Magna i Stockholm. Han var under

senare år även föreståndare för Matematiskt centrum i Stockholm och biträdande

föreståndare för Institut Mittag-Leﬄer och var des sutom vid sitt frånfälle nyvald

ordförande för Svenska Matematikersamfundet, vars senaste nyhetsutskick är som

sig bör ägnat sin ordförande. Således kunde knappast någon matematiker verksam

i Sverige undgå att komma i kontakt med honom. Hans framtoning var alltid mjuk

och vänlig, han gjorde inga större åthävor, istället intog han en avväpnande attityd

som ﬁck alla som hade med honom att göra att känna sig trygga och uppskattade.

Till synes försynt ﬁck han alltid saker gjorda eﬀektivt i det tys ta. Inte undra på

att han gjorde sig mer och mer oumbärlig i den svenska matematikervärlden. Men

inte bara i den svenska. Bland hans mera ambitiösa projekt återﬁnnes hans strävan

att bilda ett Pan-afrikanskt centrum (PACM) i Dar es-Salaam i Tanzania via In-

ternational Science Programme i Uppsala och Stockholms Universitet samt lokala

institutioner. När jag träﬀade honom vid ICM i Hyderabad förra sommaren var

han redan engagerad i att försöka ﬁnna en föreståndare för detta framtida institut.

Mitt första minne av Mikael var när jag hösten 1983 tenterade honom på alge-

braisk geometri på pendeltåget mellan Stockholm och Uppsala. Han var alltid på

språng, liksom när jag som hastigast stötte på honom i ﬁkarummet på Chalme rs

matematiska institution endast några dagar innan den ödesdigra resan. Hans död

kom sannerligen mitt i livet och meddelandet om denna slog ner med brutaliteten

av en bomb i den svenska matematikervärlden, med känningar långt utöver den-

samma. Han kommer att djupt saknas av oss alla kolleger, inte bara av dem som

stod honom personligen nära. Han efterlämnar sin fru Galina, samt sonen Max och

dottern Märta.

Många av fakta-uppgifterna är hämtade ur Christer Kiselm ans utförliga runa

införd i det s enaste nyhetsutskicket av svenska matematikersamfundet. Denna runa

innehåller även en ingående beskrivning av Mikaels Passares matematiska arbeten.

I samma nummer återﬁnnes bland annat även reseminnen, framför allt just från

Afrika, nedtecknade av en kamrat - Anders Wändahl.