Normat 61:2, 161–162 (2013) 161

Slutord

Som de trogna läs arna av Normat inte kan ha undgått att märka har Normat un-

der de senaste åren varit döende. I och med detta nummer är tidskriften deﬁnitivt

död. Detta är sorgligt. Tidskriften har mycket gamla anor, och kallades i sin ur-

sprungliga form ’Norsk Matematisk Tidsskrift’. 1952 ändrades namnet till ’Nordisk

Matematisk Tidsskrift’ med den uppenbara ambitionen att vända sig till en större

geograﬁsk krets, namnet förkortades så småningom informellt till ’Normat’ under

vilket det är mera allmänt känt och normalt refererat till .

Jag blev således den siste redaktören och kan tyvärr inte lämna över stafettpin-

nen till någon efterträdare. Jag tror inte att det saknades intresse för tidskriften,

eller att den inte bar sig, och i så fall må förlusten ha varit ganska modest. Men

tyvärr lyckades vi aldrig att ﬁnna någon institution i Norden som var villig att

ta på sig det långsiktiga ekonomiska ansvaret. Ett gammalt förslag har varit att

göra tidningen till en gemensam medlemstidning för samtliga nordiska matema-

tikföreningar, ja varför inte, som Christer Kiselman har föreslagit, utvidga kretsen

till att även innefatta de Baltiska länderna? Men detta förslag har inte mötts av

något aktivt intresse av de matematiska föreningarna i Norden, även om frågan

upprepade gånger har varit uppe på bordet, senast sommaren 2016.

Nationellt Centrum för Matematikutbildning har under många år gett ut Nor-

mat, ett initiativ som togs av dess grundare och förste föreståndare Bengt Johans-

son, vars stöd under dennes tid jag är mycket tacksam för. Han hade stor förståelse

för tidskriftens karaktär och de farhågor att den skulle drivas i didaktisk riktning,

som uttrycktes av många matematiker (inte minst mig själv), kom på skam. Jag

har många minnen under mina år som mer eller mindre e nväldig redaktör, men vad

jag framför allt vill lyfta fram är det scoop vi gjorde i samband med att en intervju

med Atle Selberg publicerades i fyra avsnitt under året 2008. Selberg (1917-2007)

är som bekant Norges främste matematiker i modern tid o ch landets ende Fields-

medaljör (1950 i Cambridge, Massachusetts). Scoopet utgjordes av ett brev som

Hermann Weyl (1885-1955) skrev till Nathan Jacobson (1910-1999) i vilket han ut-

tryckte sitt explicita stöd för Selberg i den begynnade prioritetskontroversen med

Erds i samband med det eleme ntära beviset för primtalssatsen som Selberg hade

presenterat. Primtalssatsen, förmodad av både Legendre och Gauss på 1700-talet,

säger att kvoten mellan ﬁ(x) d.v.s. antalet primtal mindre än x och

log x

(där vi

betraktar den naturliga logaritmen) går mot 1 när x går mot oändligheten. Speci-

ellt innebär det att det förväntade gapet mellan två primtal av storleken x är log x

, eller att storleken på det n:te primtalet är n log n. Denna förmodan stod öppen

hundra år innan den bevisades av Hadamard och de La Vallée Poussin 1896 med

metoder från komplex analys, vars koppling till talteori introducerads av Riemann,

i och med den efter honom benämnda komplexa funktion, vilken med fog kan anses

matematikens mest mytomspunna. Med ett elementärt bevis menas ett som inte

det kan givetvis vara mycket mindre men som minst två (med det triviala undantaget 2, 3),

och det förmodas att gapet 2 kan förekomma oänd lig må nga gånger

162 Slutord Normat 2/2013

använder komplex funktionsteori, men ett sådant bevis är inte enklare i den me-

ningen att det är mindre intrikat och därmed tillgängligare för en större allmänhet,

utan snarare tvärtom. Striden mellan Selberg och Erds blev ganska bitter och fö-

rekomsten av detta brev, som Selberg ﬁck av Weyl när denne städade ut sitt kontor

när han lämnade Institutet i Princeton, är således av stort matematiskt historiskt

intresse. De stora tidskrifterna, bland annat dem som utgavs av Am erican Mathe-

matical Society, vågade inte publicera det, och en sådan publicering skulle heller

inte vara tillåten under amerikansk lag, trots att brevet tillhörde Selberg. I själ-

va verket tillhör publiceringrätten brevets författare och inte dess mottagare eller

ägare, (och efter brevskrivarens död, eventuella efterlevande), såvida inte brevets

författare har varit död i sjuttio år. Och att vänta till 2025 ville vi inte. Johansson

insisterade på att vi skulle följa alla formella regler och en eftermiddag googlade

jag envetet under ett par timmar och lyckades spåra ett barnbarn till Weyl vars

e-post adress jag även lyckades lista ut. Hon svarade omgående och satte mig i

kontakt me d Weyls ende överlevande barn - Michael Weyl (1917-2011), som gav

sin skriftliga tillåtelse. Dokumentet lyder i sin helhet

As the only surviving child of the late Hermann Weyl and thus in my capacity as the ack-

nowledged representative of his heirs, I have been approached by the editor of Normat (Nordisk

Matematisk Tidskrift) concerning the permission to publish a letter. The letter was written by my

father to Nathan Jacobson (at the time the editor of the Bulletin of the American Mathematical

Sociey) on February 15, 1949. I have seen scanned copies of the letter, and I have no objections

and thus I give my formal permission for the aforementiond journal to publish that letter, and its

concomitant conﬁdentail report.

This permission to publish out of the Nachlaß of my father concerns this particular letter only,

and is to be exclusve for Normat, which is not authorised to extend this right to others.

Washington DC on May 17, 2008

[signature]

Michael Weyl

5901 MacArthur Blvd. NW

Washington, DC 20016

Dokumentets original förvaras hos NCM och jag hoppas innerligt att det inte

tillåts förkommas.

Normats inriktning, nämligen en avancerad populärvetenskaplig matematisk

tids

krift, som ursprungligen vände sig både till kunniga och intresserade gymna-

sielärare

och akademiker, och som därmed förenades i ett gemensamt forum, har

inte varit av intresse för NCMs nuvarande ledning. Därmed har inga personella

resurser ställts till förfogande vilket förklarar den glesa utgivningen under senare

år. Utan den tekniske redaktören Ola Helenius osjälviska och oavlönade insatser

skulle ingen tidning kommit till stånd alls. En sådan tidskrift som Normat bygger

så gott som helt på ideella insatser vilket har gjort att unga matematiker i karriä-

ren har varit obenägna att medverka ty publicering i Normat har inte givit några

poäng. Detta är en olycklig utveckling ty det är berikande att även publicera icke

tekniska artiklar, vilket inte behöver betyda att de är enkla och ytliga utan snarare

tvärtom. Alltför många matematiska artiklar publiceras endast i meriteringssyfte,

att även kunna skriva artiklar av rent nöje, ty en artikel i e n tidskrift som Normat

skall skrivas av kärlek och inte av plikt eller beräkning, är myckt värdefullt.

Med dessa ord tar jag ett tungt farväl av en tidskrift som förtjänat ett bättre

öde.

Agde den 21 oktober 2018, Ulf Persson

Ett utdöende släkte?